Sevärdheter i Carcassonne

De mest sevärda byggnaderna i Cité de Carcassonne förutom ringmuren, är slottet från 1100-talet och S:t Nazariusbasilikan från 1000-talet. Kyrkan har bl.a. intressanta glasmålningar och gravmonument. I den nedre staden utmärker sig särskilt kyrkorna S:t Michel och S:t Vincent från 1300-talet samt rådhuset, justitiepalatset och torghallarna. Det finns många fler sevärdheter i Carcassonne än de vi listar här nedan. Dessa är dock de populäraste bland stadens turister.

Ringmuren i Carcassonne

Fästningsanläggningen i Carcassonne består av en dubbel ringmur med 53 torn. Den inre muren är delvis från gallo-romersk tid (200- och 300-talet) och ringlar sig cirka 1 kilometer runt krönet på den höjd varpå Cité ligger. Större delen av den inre muren består dock numera huvudsakligen av rekonstruktioner, varav två tredjedelar är från slutet av 1200-talet och början av 1300-talet. Två viktiga sektioner finns dock ännu kvar från gallo-romersk tid, det sydöstra hörnet och muren intill Marquièretornet, Vieulastornet och Connétabletornet i nordfasaden. Dessa gallo-romerska torn har hästskoformad bottenyta. Marquièretornet, som är det mest ursprungliga av dem, har romanska fönsteröppningar. Även på östfasaden finns rester av ett torn från denna period, S:t Sernintornet. Detta blev delvis återuppbyggt på 1200- och 1400-talet.

Den 1,6 kilometer långa yttre ringmuren följer den inre muren och är byggd mellan 1228 och 1245. Fem vakttorn och fjorton runda torn delar muren i sektioner. Vadetornet är ett av fästningsverkets större torn och innehåller både brunn, eldstad, ugn och latriner. Detta cirkelformade torn stod färdigt år 1245, och är det enda tornet i den yttre muren som är dekorerat med skulpturer. Mellan den yttre och inre muren finns en gång, smal mot väst och bredare mot norr, syd och öst.

Narbonnaiseporten

Narbonnaiseporten, eller Narbonneporten, är från 1200-talet. Porten är fästningens ingång från öst och är flankerad av två torn med spetsiga tak och ett dubbelt vakttorn. Portbyggnaderna är försedda med monumentala eldstäder, stora kar för förvaring av salt samt vattentankar och kunde hysa ett stort antal soldater långa perioder under en belägring. Rum finns i flera våningsplan. Portens utformning har inte enbart militär funktion, utan skulle även utvisa borgens och stadens status. Byggnaden är ett elegant exempel på gotisk arkitektur. Ingången kunde stängas av med en kätting, och porten hade dubbla lås. Vid krigssituationer kunde träbjälkar monteras över porten och på toppen av tornen för att förstärka försvaret. Idag är porten den enda bilvägen in till Cité.

S:t Nazariusbasilikan

S:t Nazariusbasilikan nämns första gången som kyrka år 925. Den 12 juni 1096 kom påve Urban II till Carcassonne där han välsignade byggnadsstenarna till en blivande katedral vigd åt de heliga Nazarius och Celsus, två martyrer från Milanoområdet som levat under det första århundradet efter Kristus. Denna korskyrka skall ha stått klar under första hälften av 1100-talet. Av den romerska katedralen är endast huvud- och sidoskeppen ännu intakta. Absiden ödelades under den gotiska rekonstruktionen mellan 1269 och 1320. Den nya gotiska absiden har formen av en polygon och är smyckad med glasmålningar med Kristus som tema. Katedralen fick också tvärskepp under rekonstruktionen, och ett kor med sex kapell sattes upp på grunderna av det gamla romerska koret. Kapellen på norr- och sydsidan har glasmålningar med Jesu stamträd och Livets träd som motiv. För att hylla andens ljus ersattes väggarna mellan de smala valvbågarna på huvudskeppet av tjugotvå fönster. Till dessa kommer två stora rosettfönster med Jungfru Maria och Kristus som tema. Katedralen blev också rikt dekorerad med skulpturer. Ingången till huvuddelen ligger på nordsidan och utgörs av ett vapenhus prytt med utmejslade skulpturer.

S:t Nazarius miste sin katedralsvärdighet till förmån för S:t Michelkyrkan i den nedre staden 1801, men den har fortfarande namn om sig som katedral. År 1898 beviljade påve Leo XIII kyrkan att få kallas basilika, och den fick samtidigt tillnamnet Påve Leo XIII:s basilika.

Slottet Château Comtal

Vicomte Bernard Aton Trencavel av Carcassonne påbörjade bygget av slottet, det så kallade palatium, intill östsidan av muren. Detta slott var tänkt att ersätta ett äldre och betydligt enklare slott som ska ha funnits där tornen på Narbonnaiseporten står idag. Trencavels slott bestod av två grupper av envåningshus placerade vinkelrätt mot varandra. I mitten ståtade ett kvadratiskt mittorn. Takmuren på byggnaden var krenelerad. Den norra delen av slottet jämte ett slottskapell vigt till Jungfru Maria stod färdig 1150. Det enda som finns kvar av kapellet idag är absiden. Byggnaden och kapellet bildade en U-form runt en gårdsplan.

Efter Trencavels fall fick slottet nya försvarsverk. Under perioden 1228-1239 byggdes en mur med bröstvärn och runda torn med skottgluggar runt slottet. Efter 1242 tillkom en extra våning på själva slottsbyggnaderna, och en helt ny byggnad sattes upp mot den södra muren. Rester av detta kan ses på södra gårdsplanen ("cour du midi"). Runt 1300 fick valvet i mittentornet väggmålningar med djur- och bataljmotiv.

Slottets befästning är en av Europas bäst bevarade byggnationer från medeltiden. Slottet är ombyggt flera gånger genom århundradena, och det är svårt att föreställa sig hur det kan ha sett ut den gången det var bostad för vicomtefamiljen.